Hur kommer det sig att vi är varelser som är medvetna om omvärlden? Vi har sinnesintryck som vi kan reflektera över, vi kan tänka, fantisera, skapa inre bilder, drömma och så vidare. Hur är allt detta möjligt? Hur kan hjärnans ”maskineri” åstadkomma allt detta? Vetenskapliga frågor rörande det här diskuteras idag på många olika håll, inom ganska skilda discipliner. Dock är dagens forskning splittrad på detta område, och vi är idag mycket långt ifrån en helhetsbild som kan förklara allt detta. Vilket också är vad som gör det hela så spännande.

Traditionellt faller dessa spörsmål inom filosofins område, varför jag tänkte börja med att skriva lite om de filosofiska aspekterna på det hela, framför allt om den nutida analytiska filosofins tendens att analysera allting som har med medvetande att göra i termer av intentionalitet. Detta är ett begrepp som bäst kan beskrivas som ”riktadhet”, eller en ”om-relation” om man så vill. Att vara medveten är att vara medveten om någonting, är huvudtanken. Ett medvetet system är då ett system som är riktat mot någonting (företrädesvis då omvärlden), och innehållet i detta medvetande utgörs då av det i omvärlden som medvetandet är riktat mot. Detta begrepp kallas på filosofiskt fackspråk för intentionalitet, och medvetandets innehåll (det som det är ”riktat” mot, det som tankarna handlar om) kallas då för intentionellt innehåll. Ett klassiskt sätt att se på saken illustreras av William James yttrande ”intentionality is the mark of the mental”, det vill säga intentionalitet är det som är karakteristiskt för mentala processer och medvetande.

Detta är ett filosofiskt synsätt som nära nog har varit förhärskande under det senaste halvseklet eller så (och fortfarande är det till stor del), och den största delen av nutida medvetandefilosofi utgår från detta. I extremfallet leder detta till ett så kallat externalistiskt synsätt där inte bara innehållet i medvetandet står att finna i omvärlden, utan själva omvärlden på sätt och vis blir en del av den medvetna organismen. Ett medvetet system utgörs då inte bara av hjärnan och dess egenskaper, utan av ett sammansatt system bestående av hjärnan i interaktion med omvärlden. De som förfäktar denna åsikt hävdar då att medvetande aldrig kan uppstå i en hjärna som på något vis är isolerad från omvärlden.

Allt detta skapar naturligtivis en hel del nya frågeställningar om vilka det debatterats flitigt under de senaste decennierna. En gemensam syn hos många av dessa debattörer tycks dock vara den ovan nämnda uppfattningen att omvärlden på något vis måste inkluderas i en vetenskaplig förklaring av medvetandet. Enligt detta sätt att se på saken finns det då ingenting i själva hjärnan som förklarar innehållet hos medvetandet. Hjärnan reduceras till en ”representationsmaskin” som endast fungerar genom att representera innehåll som befinner sig utanför systemet.

Min åsikt är att detta synsätt är grovt misstaget då jag anser att medvetandet uppstår i hjärnan, oberoende av någon omvärld. I bästa fall kan man kanske tala om någon slags begreppsförvirring där min uppfattning av begreppen medvetande och medvetandeinnehåll måhända inte är densamma som hos dessa filosofer. Vad jag är intresserad av är en vetenskaplig förklaring av hur hjärnan genererar våra medvetandeupplevelser. Uppenbarligen är vi medvetna varelser, vi har sinnesintryck, tankar, inre bilder och drömupplevelser et cetera. Hur skapas detta utifrån det virrvarr av neuroner som utgör våra hjärnor? Medvetandeinnehåll för mig är just dessa upplevelser. Visst kan man kanske som utomstående observatör se dessa upplevelser som representationer av fenomen i omvärlden, men detta är för mig någonting som är ganska irrelevant och ingenting som kan användas i en vetenskaplig förklaring av hjärnans medvetandefunktioner. Jag ansluter mig snarare till en inriktning inom medvetandeforskning som kallas Biologisk Realism där fokus istället ligger på själva de inre upplevelserna och framförallt på hur de uppkommer ur hjärnans neuroner. Jag kommer att ägna en stor del av utrymmet på denna blogg att diskutera och förklara denna Biologiska Realism och varför vi bör rikta alla våra vetenskapliga ansträngningar åt detta håll.