Den neurovetenskapliga teori som min avhandling kretsar kring är Giulio Tononis Integration Information Theory of Consciousness. Mitt avhandlingsprojekt består i att i en serie artiklar analysera denna teori ur olika filosofiska vinklar, och min intention är att redogöra för en del av detta arbete här. Först en sammanfattning av vad Tononis teori går ut på:

För att kunna förklara vad medvetande är och hur det uppstår i hjärnan så fokuserar Tononi på att undersöka vad som är karakteristiskt för medvetandet. I detta syfte formulerar han ett tankeexperiment: Tänk dig att du sitter framför en skärm som växlar mellan att vara upplyst och mörk. Du har blivit instruerad att rapportera det aktuella förhållandet med antingen ”ljus” eller ”mörk”. Framför skärmen finns även en ljuskänslig fotodiod placerats, kopplad till en krets som piper när skärmen utstrålar ljus men inte annars. Tononi formulerar nu kärnproblemet rörande medvetande på detta vis: När du skiljer mellan en ljus och mörk skärm så har du en medveten upplevelse av att se ljus eller mörker. Fotodioden kan också göra denna distinktion, men har av allt att döma inte samma medvetna upplevelser som du har. Men vad är då skillnaden mellan dig och fotodioden? Vad får dig att medvetet se ljuset? I svaret på denna fråga ligger nyckeln till förståelse av medvetandet enligt Tononi.

Hans analys av detta är att huvudskillnaden är relaterad till mängden information som genereras i processen. Med information menar han då en klassisk definition som bland annat innebär att en singlad slant motsvarar 1 bit information (ett av två möjliga alternativ) medan en kastad tärning motsvarar 2,59 bitar information (ett av sex möjliga alternativ). Alltså: Ju fler möjliga utfall, desto större blir informationsmängden, grovt uttryckt. Denna terminologi kan nu användas till att beskriva huvudskillnaden mellan ett mänskligt medvetande och en fotodiod: När en fotodiod registrerar ljus så motsvarar det 1 bit information eftersom dioden bara har två möjliga tillstånd. För en människa däremot så innebär detta med att ”se ljus” att man samtidigt utesluter en oändlig mängd alternativ. Detta eftersom vi, oavsett hur experimentet är konstruerat, har kapacitet att registrera en oändlig mängd olika intryck (även om vi inte tänker på det). Av detta skäl blir rapporten ”ljus” så oändligt mycket mer meningsfull än vad den skulle bli om vi, likt fotodioden, endast kunde skilja mellan ljus och mörker. Och att någonting är mer meningsfullt innebär här då att en högre grad av medvetande är inblandat.

Detta kan nu enligt Tononi ses som ett nödvändigt men ej tillräckligt villkor för intelligens. Denna förmåga att särskilja mellan ett stort antal olika intryck kan också hittas på annat håll som exempelvis en digitalkamera. Tänk bara på en väldigt simpel enmegapixelkamera vars pixlar i princip kan sägas motsvara en miljon fotodioder. Den kan särskilja mellan ett stort antal olika intryck, motsvarande en miljon bitar information. Ingen skulle dock få för sig att tillskriva denna kamera medvetande. Vi landar då i frågan vad som är huvudskillnaden mellan mänskligt medvetande och en digitalkamera. Tononis svar på denna fråga är integration. I en digitalkamera är varje pixel kausalt oberoende av alla andra pixlar. Dessa pixlar (fotodioder) interagerar inte på något vis; var och en utför sin egna ljusregistrering oberoende av statusen hos de andra. Detta i kontrast till hur den mänskliga hjärnan fungerar: Repertoaren av möjliga tillstånd hos hjärnan kan inte delas in i repertoaren av tillstånd hos hjärnans individuella komponenter.

Slutsatsen blir då att ett medvetet system måste ha en stor repertoar av möjliga tillstånd (information), och måste samverka som ett enat system. Det kan inte bestå av kausalt oberoende delar (integration). Detta är således grunden till Tononis Information Integration Theory of Consciousness. Ett system som saknar dessa egenskaper kan inte vara medvetet, enligt detta resonemang. Frågan är nu om denna teori håller streck.