Det har varit lite glest mellan inläggen här på sistone då jag varit nergrävd i informationsinsamlingen inför min första artikel till avhandlingen. Som så ofta förr så återkommer jag till fenomenet representation; hur kan någonting representera någonting annat, och vad menas egentligen med detta, rent ontologiskt? Det är en oerhört viktig pusselbit att förstå om man skall komma någon vart med en vetenskaplig förståelse av medvetandet.

Under detta inläsande har jag kommit i kontakt med en del mycket intressanta texter skrivna av en Mark H. Bickhard, professor i Cognitive Robotics och Philosophy of Knowledge vid Lehigh University. Det är texter som fokuserar på en naturalistisk förklaring av representation; ett område som fått stort uppsving i och med utvecklandet av datorer och artificiell intelligens då man helt enkelt har trott sig kunna fånga alla aspekter av detta i relationen dator-programvara. Bickhard menar nu att alla dessa teorier misstar sig i och med att de utgår från att representation handlar om så kallade omkodningar (encodings). En mycket intressant ståndpunkt som stämmer väl överens med mina egna uppfattningar.

Bickhard pekar på att omkodningar helt enkelt är stand-ins: Ett enkelt exempel är Morse-koder där ”…” står för (är stand-in för) ”S” och så vidare. I datorer handlar det om extremt komplexa bitmönster som, genom det som visas på skärmen, agerar stand-ins för meningen hos bokstäver, ord, bilder et cetera. Poängen är här att dessa stand-ins får sitt representationella innehåll från användaren som tolkar dem. I sig själva har de inget sådant innehåll. Att säga att ”01100001” representerar bokstaven ”A” är ett exempel på en sådan omkodning som egentligen inte säger någonting och det representationella innehållet: Man ”omkodar” helt enkelt bara från en nivå till en annan. Därför, menar Bickhard, går det inte att konstruera en fullständig teori om representation enbart på denna omkodningsprincip. Någonting kommer alltid att fattas i en sådan förklaringsmodell. Kontentan av detta är att exempelvis ett datorsystem inte själv har tillgång till något representationellt innehåll. En dator arbetar med symboler, men dessa symboler representerar ingenting för systemet själv.

Som lösning på detta har Bickhard utvecklat en egen teori baserat på vad han kallar ”interactive representations”. Detta är en teori baserad på pragmatiska handlingsteorier som skall kunna definiera representation utan att ta hjälp av omkodningar. Det skall bli spännande att läsa vidare och se vad han kan göra av detta. Själv är jag lite halvskeptisk till en lösning som gör sig beroende av interaktion med omvärlden – min uppfattning är snarare att representationellt innehåll bör kopplas till interna fenomenologiska upplevelser. Det är dessa upplevelser (qualia, slarvigt uttryckt) som utgör det representationella innehållet hos alla symbolsystem som vi observerar (det är något som vi som observatörer projicerar på omvärlden enligt min åsikt). Jag är dock ännu inte tillräckligt insatt i Bickhards interaktiva teorier för att kunna avgöra om de är kompatibla med min syn. Återkommer med uppdateringar om detta för den intresserade.