Det verkar då återigen som att du inte har förstått argumentet (av ovanstående anledning) och resten av dina svar bygger på detta missförstånd. Ingenstans är det tal om att en kristen skulle få göra saker “för att det inte lönar sig”, utan snarare om att denne alltid skulle handla fel, vilket då leder oss till frågan om vad som gör vissa saker mindre fel än andra.

Sedan finns det också problem med ditt svar eftersom du förutsätter en stark metafysisk non-naturalism om moraliska egenskaper och någon form av perceptuell fundamentism där vi kan få kunskap om vad som är rätt och fel eller bra och dåligt genom direkt perception, samt att detta säger mycket om vad som är rätt eller fel i specifika handlingar. Jag tror att allt detta är falskt och sättet jag ser på etiska teorier är därför annorlunda än ditt. Om vad du säger ska gälla så måste du övertyga på metaetisk nivå: det är falskt, på min syn, att säga saker som att etik har implikationer i stil med ““DU skall vara etisk genom att göra x”, så [att det inte ska] spela roll om ens hela världen gör det motsatta, ty kravet riktas mot DIG.” De mest fundamentala etiska krav som finns är, tror jag, krav på att upprätta en rättvis samhällsordning och att leva på ett korrekt sätt i den. Om denna då inte finns instantierad i världen så är det inte tal om att “gömma sig bakom massan”, utan en fråga om hur den kan komma att förverkligas. (Rawls utan Kant är tom, Kant utan Rawls är blind.)

Hur ska denna psykologiskt ohälsosamma grad definieras, hur uppnås den? Är allt en individ vill uppnå med sitt eget acceptabelt? Men faktumet kvarstår ännu, det hela vilar på själviskhet  Att välja sitt eget framför det etiskas. ”Jag-et” står över det etiskas. Frågan är hur etiskt detta antagande är? Eller ännu bättre, frågan är hur hälsosamt det är att först bygga upp ett ”jag”, och sedan att fokusera på bara det (eller i första hand, göda det ännu mer).

” Ingenstans har jag argumenterat för att det är skulle kunna vara (kategoriskt) moraliskt fel att äta kött, utan jag har försökt visa varför det inte behöver vara det i en sådan situation.”

Och jag tror inte du lyckas, eftersom du utgår från hur världen ser ut och försöker bygga upp handlingar som skall agera i enlighet med en sådan struktur (den enskilde gömmer sig bakom massan). (Jämför exempelvis den Kristne vars påbud är att älska sina fiender, att denne skulle inflika att det finns fiender överallt och eftersom det inte lönar sig att bli krossad på detta vis så är det helt i sin ordning att skita i plikten och rädda sig själv genom att avsky – men då agerar han ju inte kristligt heller). Poängen är att bara för att det finns givna strukturer, innebär inte att de skall följas. Om Moralen talar till var och en, kan man inte gömma sig bakom massan, eftersom i grunden gör man själv fel.
” Sedan tror jag visserligen också att kategoricitet inte är en helt “binär” egenskap sådan att alla handlingar med nödvändighet är absolut rätt eller fel i alla situationer, utan en dispositionsegenskap: i en icke-ideala situationer finns inga kategoriska krav eftersom dispositionerna då, definitionsmässigt, inte blivit utlösta.”

Det icke-ideala tillstånd KAN utlösa är hur man INTE skall handla. Här blir det att upprätthålla icke-ideala strukturer, eller med andra ord, att göra som andra gör (fel).

Det låter då som att du helt missförstår argumentet: jag diskuterar hur ett ändamålens kungadöme kan uppnås effektivt och på ett någorlunda psykologiskt överkomligt sätt, förutsatt (a) att världen är strukturellt orättvis, (b) dessa orättvisor är så utbredda att i princip allt handlande kommer att få vissa moraliskt orättfärdiga konsekvenser, och (c) icke-idealiteten i världen i mångt och mycket beror på att människor agerar i enlighet med orättvis lagstiftning och normer (som de tror på). (Jag hade kunnat vara tydligare om (c), men det förefaller vara ett så uppenbart faktum att alla borde vara medvetna om det.) Här visar det sig då, givet att jag har rätt, att etisk masochism inte följer. Ingenstans har jag argumenterat för att det är skulle kunna vara (kategoriskt) moraliskt fel att äta kött, utan jag har försökt visa varför det inte behöver vara det i en sådan situation.

Sedan tror jag visserligen också att kategoricitet inte är en helt “binär” egenskap sådan att alla handlingar med nödvändighet är absolut rätt eller fel i alla situationer, utan en dispositionsegenskap: i en icke-ideala situationer finns inga kategoriska krav eftersom dispositionerna då, definitionsmässigt, inte blivit utlösta. Detta nämns i stycke sju ovan, och jag har argumenterat för det på annat håll (och du satt i publiken). Om man istället vill förstå det på ett starkare sätt så uppstår komplikationer för mitt argument, men även här tror jag (a) och (b) i förra stycket visar på ett enormt problem: i princip alla handlingar kommer i någon mening vara moraliskt problematiska, vilket gör att effektivitetsfrågan helt plötsligt blir relevant.

I artikeln utgår du från ett ändamålens kungadöme, men kontrasterar att det är svårt att nå dit pga. att kraven kan vara “kvävande etisk masochism” – alltså själviska preferenser som går emot det moraliska. Så har jag tolkat citatet ovan. Men om du ska följa ändamålens principer, verkar det konstigt att du gömmer dig bakom en “icke-ideal värld”, då du förefaller vänta på att idealet skall inträda, innan du själv väljer att agera idealt. Men då följer man ju inga principer, utan snarare självsika preferenser. Har du några funderingar kring huruvida kategoriciteten kräver att man innehar ett specifikt förhållningssätt, och att alla preferenser inte är bara att ha?

Frågan är även om det etiska riktas mot kollektiv eller mot de enskilda? Om de etiska kraven riktas mot varje enskild och säger – “DU skall vara etisk genom att göra x”, så ska det inte spela roll om ens hela världen gör det motsatta, ty kravet riktas mot DIG. Sedan om det gör liten inverkan på resultatet är irrelevant, om man nu inte är konsekventialist, vilket du ju inte är.

”Lite funderingar/frågor kring [exemplet med kvinnor och män i maktstrukturer som riskerar att reproducera sig själva över tid]:

1. Vad är makt och hur mäts den? Kan en kvinna i “underläge” verkligen inte ha en indirekt eller osynlig makt gentemot en man som har en form av “synlig” makt?
2. Att det ses har inget med “bör” att göra. Hur tänker du att en vanlig observation av beteende hos andra är i sig “tvingande” att efterapas? Hur förklarar du dem som inte efterapar?
3. Varför tror du att män har mer makt i sexuella relationer?

(…)

Om du utgår från kategoriciteter, inkluderar det då frågan “tänk om alla gjorde så – vad skulle då hända?”. För om du gör, kan du inte besvara detta med att du som enskild individ inte kan påverka exempelvis köttindustrin.”

För det första, angående (1)-(3), så kommer inte utförliga svar på dessa frågor att ges här. Det skulle kräva en bok (eller möjligen två). Med makt menar jag dock någonting väldigt generellt och Dahlskt, i stil med ”A:s förmåga att oberoende av en B:s vilja influera B:s beteende” (se även, om det nu ska behövas, Dahls ”The Concept of Power” för ett försök att kvantifiera begreppet). Då är det naturligtvis sant att kvinnor kan ha makt över män i denna mening och att alla människor inte agerar i enlighet med generella strukturer: ska någonting samhällsvetenskapligt sägas så måste dock generaliseringar till. Vad jag antog var bara att relationer där männen har en samhälleligt och socialt sett större maktposition än kvinnorna som ingår i dem reproducerar könsroller, vilket i sin tur i intressanta meningar reproducerar maktobalanser mellan män och kvinnor – naturligtvis på marginalen, men icke desto mindre som ett faktum, eftersom människor anpassar sig efter rådande beteenden i sina omgivningar då de antingen agerar via de beteendemönster som finns som normer som de antar, eller senare kommer att internalisera normerna och då gör dem till sina egna preferenser. Detta torde vara väldigt generisk och därför okontroversiell socialpsykologi. Dock bör det nämnas att exemplet med genusfrågor och relationer var just ett exempel och inget mer: kritik av detta, snarare än den generella poängen jag ville göra, visar inte på särskilt mycket i sammanhanget.

För det andra, angående frågan om hur resultaten skulle bli om alla handlade på samma sätt, så är jag för det första osäker på vad kopplingen mellan kategoricitet (för att inte tala om vad det ens ska betyda i plural?) är och universaliserbarhetstestet som senare ställs upp i invändningen. Det finns ingen uppenbar koppling däremellan. Dock förefaller den grundläggande invändningen vara att om mitt argument är ett argument för hur alla bör bete sig (d.v.s. ”kategoriskt”, i någon mening), och om detta medför att alla bör bete sig på samma sätt (och är medvetna om att alla andra kommer göra det), så kommer alla att kunna bete sig på ett gemensamt sätt (och vara säkra på att andra gör det), och därför kunna påverka exempelvis köttindustrin, vilket medför att jag inte kan förutsätta att mitt beteende som en enskild individ inte kommer påverka den.

Relativt till mitt argument ovan finns här två problem: (a) det faktum att hela dess premiss är icke-ideal-teoretisk, det vill säga att jag förutsätter att världen är tillräckligt icke-ideal för att det, bland annat, inte ska vara tal om att andra människor agerar på, eller har samma inställning som, jag själv eller moralfilosofer i bredare mening (vilket dessutom uppenbarligen inte är fallet), och (b) det faktum att jag inte egentligen tror att det finns någon större vikt med att invända mot köttindustrin för dess egen skull, eftersom jag inte ser något fel med en sådan i sig, bara med vissa aspekter av den. Man kan visserligen tänka sig en köpbojkott tillsammans med någon form av informationskampanj om att man skulle börja handla igen om djurhållning, fraktsätt, med mera, garanterades hålla adekvat standard, men det är en väldigt stor apparat att driva igenom – för att inte tala om att det också måste vara trovärdigt för att få någon reell påverkan. Så: via (a) förutsätts ingenting hundraprocentigt kategoriskt, och via (b) förefaller det också vara mer effektivt att undvika masochismen för att istället påverka (exempelvis) politiskt.

En intressant aspekt att ta upp sett till mina argument och dessa invändningar är också kopplingen till ett collective action-problem: det ser ut att kunna bli lite av en allmänningarnas tragedi av det hela, såtillvida att det för varje agent blir rationellt att inte agera etiskt masochistiskt, men det generellt sett skulle bli bättre, som ett utfall, om alla gjorde det. Emellertid är verkligheten inte så hemsk att vi lever i ett laglöst naturtillstånd: de relevanta institutionerna för att förhindra problematiken, nämligen stater och reglering, finns redan. Då kan man också argumentera för vikten av att dessa ser ut på rätt sätt snarare än att varje individ var för sig skulle behöva ta på sig världens aggregerade bördor.